Kyosho Tracker 2

Kyosho Tracker 2 en bakhjulsdriven radiostyrd bil. Bilen är en 'riktig' raqdiostyrd bil eftersom radioanläggningen och bilen är separata och kan väljas skillt. Bilen är byggd från en byggsats. Skillnaderna till de bilar som säljs i matbutiker och varuhus är att alla delar kan köpas som reservdelar och att dett finns ett stort urval av standardiserade trimmningsdelar. Detta är en rolig och intressant hobby, ingen leksak (vilket förstås märks i priset).




Jag hade för 15 år sedan senast hållit på med radiostyrda bilar. Det var dock klart att den skulle vara eldriven eftersom bränslebilarna är smutsiga, bullriga och luktar illa. Dessutom är bränslet giftigt vilket inte är så bra ifall man vill att barn skall kunna köra med bilen. Vanligen rekommenderas dessa bilar från 8 år framåt men genom att strypa topphastigheten (elektronisk fartreglage eller mindre accu) kan även yngre barn köra dem. Detta behövs inte ifall föraren förstår att anpassa farten enligt situationen men det är en sällsynt egenskap även hos äldre förarare ;-)



Tracker 2 är egentligen ingen terrängbil trots att den rör sig ganska bra i terrängen. Bäst är den i snabb körning över hopp och andra hinder. Bilen är väl balanserad och den hoppar fint utan att falla över någondera vägen. Bilen har en diff i bakaxeln (såsom de flesta riktiga radiostyrda bilar) så den kan fastna ifall ena bakhjulet blir hängande i luften. Stort problem är detta inte men om man vill köra sakta i svår terräng är fyrhjulsdrift ett bättre alternativ.

Video!




Bilen har genomgått några förbättringar sedan jag skaffade den:

• Jag bytte ut motorn mot en vassare motor. Bilen var inte långsam från början men man får ju aldrig nog. 8,4V accu är ett rekommendabelt alternativ, se nedan.
• Jag satte in kullager istället för de glidlager som ursprungligen fanns överallt. Kullagren minskar motståndet och i teorin räcker accun längre och bilen går snabbare. I praktiken är slitaget på axlar och andra delar den viktigaste orsaken till bytet. Nu behöver man inte byta ut dyra axlar pga slitage.
• Jag köpte ett elektroniskt fartreglage. Nu kan man köra långa avsnitt på halv gas utan att accuns kapacitet går till att värma ett motstånd. Accun räcker helt enkelt längre. Dessutom har man fler steg än de ursprungliga tre hastigheterna framåt. Man kan strypa topphastigheten så att den lämpar sig för barn.
• En ordentlig accu på 8,4 V får bilen att flyga. Detta är det klart billigaste sättet att trimma bilen; ta en 8,4V accu istället för 7,2V. Detta är inget alternativ för den som vill tävla på riktigt (7,2V är vanligen det enda tillåtna) men hemma på gården går det bra. 9,6V eller högre används inte vanligen pga ledningarna och elektroniken håller inte riktigt det. Kvaliten på accuna är livsviktig. Köp accun byggda med SANYOs celler, resten är mer eller mindre skit. Jag har haft 8,4V accun som ger en lägre toppfart än SANYOs 7,2V accun.
• Biltemas cyckelljus gör det möjligt att köra i mörker. Främre ljuset är grönt och det bakre är rött så man kan lätt see i vilken riktning bilen pekar. Ljusen lyser dock inte upp terrängen så det är ganska spännande att köra i mörkret. Ljusen sitter där de sitter eftersom de brukade falla bort ifall de var på mer utsatta ställen. Detta är ett enkelt och vattentätt alternativ. Det skulle ha blivit snyggare ifall jag hade ursprungligen satt ljusdioderna direkt i karossen där lamporna borde sitta. Towerhobbies säljer ljussatser och det finns bromsljussatser som kan kombineras med villsa elektroniska fartreglage.
• Jag sänkte karossen tre steg, detta innebar dock att hjulöppningarna vid framhjulen måste klippas något större. Senare skaffade jag en ny kaross från TowerHobbies, den ser bättre ut än originalet trots att den är skräddarsydd för någon Traxxas-modell.
• En rattradio ger en klart bättre styrkänsla än en spakradio. Jag var konservativ och tog spakmodellen i början men rattradion är definitivt ett bättre alternativ för bilar och båtar.
• Originalstötdämparna började läcka efter några år så jag skaffade nya dämpare. Originalfjädrarna fungerade bäst med de nya dämparna.
• Jag bytte ut drivaxlarna mot en modell med en drivknut. Nu har bilen en högre markfrigång och med de nya stötdämparna har bilen inga problem i terrängen.
• Motorn har jag skyddat med en krympslang som har lim på insidan. Detta fungerar bra med standardmotorn som inte behöver service. För vassare motorer som kräver service kan man bra ha enklare skydd eftersom motorn inte sitter på ett utsatt ställe.
• Mottagaren och fartreglaget är nu väl skyddade i en egen plastask.
• Kåpan som skydar kugghjulen hade en primitiv tätning som jag har ersatt med silikon. Silikon appliceras på ena ytan och den får torka helt före den tas i bruk. På detta sätt limmas inte kåpan fast utan den kan tas loss lika lätt som tidigare.