Mikas datorer

Första gången såg jag en hemdator i en affär år 1980. Jag var inte så väldigt intresserad av vad det var eftersom jag såg inte att datorerna kunde göra så mycket mer än att producera tecken på TV-rutan. Senare lärde jag mig att de flesta av tidens datorer hade faktiskt varit ganska oanvändbara. En kompis hade en Sinclair ZX81:a och år 1982 lånade jag en ZX80:a som hade upgraderats till en ZX81:a. Denna dator var vit som en ZX80:a men den hade ett ytterligare plastlager på tangentbordet så att tangentbordet var som på en ZX81. Detta förbättrade förstås inte det usla tangentbordet ett dugg.
Det var roligt att skriva små program (maskinen hade 1 Kb minne) se hur de fungerade. På den tiden fick många av mina vänner en Commodore 64 eller en VIC20. Jag ville också ha en bättre maskin. Sinclair Spectrum var ett billigt alternativ som snabbt blev populär. Jag fick modellen med 48K minne. Spectrum var en bra maskin men tyvärr hade man sparat för mycket på många ställen. Tangentbordet var uselt (gummiknappar), det fanns ingen joystick-port, ljudet var genant dåligt och grafiken blev legoartad ifall man försökte få två punkter med olika färg nära varandra på rutan. Spectrum var populär och i början kom de flesta bra spel först ut till Spectrum och senare till andra datorer. Senare ändrades detta till fördel för Commodore 64. Spectrum laddade spel från kasett snabbare än vad Commodore lyckades från diskett (tiden före sk. turbo loaders). Jag ville ändå ha en dator med en diskettstation. Jag hade en Mattel Aquarius en tid men den tänkte jag inte hålla men jag köpte den då den var så billig. Man fick datorn gratis ifall man köpte spel eller extra utrustning för 500FIM.
Efter Spectrum fick jag en Sinclair QL. Det var en väldigt fin maskin på många sätt. Den hade två Microdrive enheter som läste från specialband som var så små att de kunde rymmas in i en tändsticksask. Tyvärr rymdes det inte så mycket på ett band, 100K när en bild (bitmap format) tog 32K. Dessutom fungerade banden inte så bra i praktiken och spelfirmorna tyckte inte om dem. QL hade 80 teckens skärm och man kunde använda den med 40 teckens rader ifall datorn kopplades till en TV. Dessutom hade den ett acceptabelt tangentbord och en ypperlig BASIC. QL skulle antagligen ha blivit mycket populär ifall den hade haft en diskettstation.
Efter QL fick jag en Amstrad CPC6128. Amstrad var inte en innovativ dator men den hade allt jag ville ha. Den hade ett bra spelutbud, bra skärm,tangentbord och framför allt en diskettstation. Tyvärr var disketterna av den udda storleken på 3" istället för 3,5". På den tiden hade de små disketternas standard inte slagits fast så det fanns flera alternativ på marknaden (2.8",3" och 3.5").
Sommaren 1987 jobbade jag hårt och på hösten köpte jag en Commodore Amiga 500.
Läs mer om Amiga här. Senare uppgraderade jag till en Amiga 2000HD med en 20MB hård disk. Min sista riktiga dator före PC eran blen en Amiga 1200 som jag sålde 1994.


Back